Sweden
JOIN UP STEG FÖR STEG
Att få en häst att vilja vara hos en istället för ifrån en genom att arbeta med hästen lös i en rundpaddock är något Monty Roberts har arbetat med ända sedan han som ung grabb studerade vilda mustanger.
Monty har döpt sitt specifika system till Join-Up och det bygger på kunskap om hur hästar kommunicerar med varandra och hur hästar läser av om rovdjur är på jakt och därmed är farliga, eller om de är passiva och ofarliga. Bytesdjur och rovdjur kan t.ex. dricka från samma vattenhål då de lärt sig att tyda om rovdjuret är hotfull eller inte.
ATT SÄNDA IVÄG HÄSTEN
Vid en Join-Up börjar man med att sända iväg hästen med aggressiva, framåtdrivande rörelser och stark ögonkontakt för att låta hästen göra valet att fly ifrån oss. När hästen har fått springa åt båda håll och totalt ca 400-600 meter tonar man ner kroppsspråket och driver inte på framåt med samma intensitet. 400-600 meter är ungefär så långt en häst skulle springa om den blev skrämd av något i det vilda. Efter det måste den börja se sig om för att undersöka om den verkligen behöver fortsätta springa eller inte. I det här läget brukar hästen vara extra villig att kommunicera med oss och det finns ett par tecken att hålla utkik efter. Dessa tecken återkommer i viss mån även vid ridning, tömkörning, i hagen eller på stallgången och har man väl lärt sig titta efter dessa signaler ser man dem alltmer ofta.
DE 4 VIKTIGASTE SIGNALERNA
Det första tecknet brukar vara att hästens inre öra riktas större delen av tiden mot människan i rundpaddocken, medan det andra örat fortfarande är uppmärksam på omgivningen. Det innebär att hästen har stort fokus på just den människan och att den är tycker att det verkar viktigt att ha koll på vad hen har att säga.
Nästa tecken brukar vara att hästen inte längre rör sig på en lika stor cirkel utan att den visar att den gärna skulle sluta springa och komma lite närmre.
Följande tecken kommer ofta i lite olika ordning men en väldigt tydlig gest är att hästen slickar sig om munnen och gör tuggande rörelser med käkarna. Egentligen vet man inte exakt varför hästen gör denna rörelse och man kan inte vara helt säker på vad den betyder, men Monty Roberts ser det som att hästen vill kommunicera att den inte är rädd. Det kanske härstammar från den tuggande rörelse föl gör för att signalera till vuxna hästar att den bara är ett oskyldigt litet föl och inte något hot. Slickande och tuggande kan också ses när en häst som rids eller tömkörs börjar bli lösgjord och är ett tecken på att spänningar släpper och att hästen är eftergiven i nacken.
Det sista tecknet är att hästen sträcker ner huvudet ända ner till marken och kan liknas vid att hästen vill kommunicera att den går med på att människan kan få fatta besluten. Den vill gärna vara med människan nu och sluta springa runt och för att bekräfta för hästen att man har lyssnat på den växlar man nu kroppsspråk ytterligare till att vara nästan helt passiv och vända sig något från hästen med blicken riktad mot marken. På det sättet talar vi om för hästen att trots att vi är ett rovdjur så vill vi inte göra hästen illa.
SAMMANFATTNING
Hästen får alltså chansen att först fly, sedan kommunicera att den vill vara med oss eftersom vi inte verkade vilja äta upp den ändå samt för att slippa springa längre. Till slut får den chansen att välja att komma till oss när vi blivit passiva. När hästen kommit hela vägen fram bekräftar man att man inte tänker göra den illa genom att mjukt stryka hästen i pannan, utan ögonkontakt, för att sedan mjukt vända och gå ifrån hästen som då oftast väljer att följa med.
Detta var en högst allmän beskrivning av det första steget i att skapa en god relation med den häst man ska arbeta med. Ni kan se det som en första bild av vad en Join-Up i rundpaddocken är. Man måste både se och genomföra många Join-Ups innan man får grepp om alla detaljer och nyanser i både sitt eget och hästarnas olika kroppsspråk. Men nu har ni förhoppningsvis en lite tydligare bild.